"Nygården"

Här bodde en av de sista permanenta boenden på Korpåsen framtill 1964 innan han flyttade till Lindsjön
Det var Lasse Dufvenberg med familj. Fru Stina, och de 7 barnen. Monica, Hagén, Agneta, Yvonne, Börje, Albin och Bruno. Familjen hade varit arrendatorer i Korpåsen sedan 1951.
 
Innan honom hade familjen Hambergs bott på gården. Pappa Olof, mamma ?, barnen Stina, Karl och Bengt
 
Innan Hambergs ska Albert Larsson och Berta bott på gården.
 
Gården låg på söder sida om vägen. Bostadshuset var 2 rum och kök samt en liten farstu. På var sida om spisen i köket gick dörrar till rummen. Det fanns en stor lagård där man hade dans på höbotten. Numera kan man bara se en jordkällare på norra sidan om vägen. Hambers loge som låg hitaför Busk-Britas, den brukade de ha dans på.
 
 
 

Buskbritas/Österbacken "Ystbacken"

Torpet fanns kvar fram till 40-talet men tros ha varit obebott sedan 30-talet. ”Himlarna”, kallades de mindre åkrarna längst upp norr om vägen, de övergavs kring 1910. De andra åkrarna sköttes av Nygården.

  Gården/torpet låg på norra sidan vägen, på krönet av Bolandsbacken. Den ska ha legat en bit in i skogen från där vägen går nu.


Hinkes historia

Tillhörde även det Styggberg enligt bya gränserna.

  Hinkes tros ha fått sitt namn efter en skomakare som hette Hinkke som bodde där på 1880-talet. Det var ett litet bostadshus som stod på gården tillsammans med både sommar och vinterlagård och en jordkällare. Leander Nilsson med sin fru Inga ska ha bott här tillsammans med barnen Nisse och Holger samt tvillingarna Nancy och Bency. Holger bodde sedan där med sin fru Ragnhild. De ska ha haft många barn.

  Kvar av Hinkes är skorstensmuren som står upp mitt i resterna utav grunden till bostadshuset. Detta kan ses direkt från vägen på söder sida. En bit innanför bostadshuset så syns resterna av jordkällaren och även nedre stockvarvet på sommar lagårn.


Svenssons, gamla affären

Gården som egentligen hörde till byn Styggberg låg på höger sidan en bit in i skogen. Här bedrev Valfrid Larsson affär efter att han kommit tillbaka från Amerika. Det fanns ett stall där även andra bönder hade sina hästar inhyrda, vedbod, en bakstuga, bostadshus med kök och ett stort rum där man hade affären. På gården hade man varit finurlig nog att bygga sig en damm en bit ovanför gården som fylldes med vatten under dagen och när mörkret kom så släppte man på vattnet turbinhuset omvandlade det till el. Turbinhuset stod på nedre täckta vid en stor sten, härifrån skickades elen till gården och den räckte även till gården bredvid där Jonas och Olga bodde.(Olga var från Nils-Eriks på Kilen) syster till Manne Persson i Lamsås och Jonas var bror till Valfrid.) Idag syns resterna av nedre stockvarvet på stugan och tegelhögen av skorstenen i bakstugan ligger kvar. Bredvid står även järnspisen.

Skolans historia

Skolan

 

De äldsta uppgifterna man kunnat finna om skolgång i Korpåsen är från 1828 då det beslutades att sockenstugan skulle användes som skolsal och lärarbostad. Tills att en ”ordentlig lärare” hittats skulle två personer från framsocknen (Hassela) och två personer från Korpåsen/Kölsjön sköta undervisningen.

 

Ett riktigt skolhus blev en segsliten fråga som började diskuteras kring 1860. De planerades då ett gemensamt böne- och skolhus på  Kölsjön men Kölsjöborna tyckte att ett sådant hur skulle vara onödigt då  bönesalen skulle stå tom pga. att de flesta i byn var baptister, och en lärare avlönad av staten litade de inte på så även skolsalen skulle stå tom.

 

•Bonden Pål Persson från Korpåsen välkomnade förslaget mot att de flyttade huset till Korpåsen istället. Här fanns mycket folk som dessutom hade 3 mil till kyrkan. Kölsjöborna motsatte sig dock även detta. Frågan om det gemensamma skol- och bönehuset löstes inte förrän 1880  då man lade ner idén och istället köpte in baptistförsamlingens bönehus i Styggberg och flyttade till gränsen mellan då två byarna samt omändrades till skolhus. Det skulle vara färdigt till höstterminen 1880.

1893 godkändes ritningar till förflyttningar eller ombyggnationer utav de gamla skolhusen, bland annat skolhuset i Korpåsen.

1894 var skolhuset flyttat och färdigt för sitt ändamål.

 

Den sista skolklassen gick ut sommaren 1947 . Efter det var det Valfrid Larsson som bodde i skolans lärarbostad på övervåningen framtill 1963. Han hade även en affär, som flyttats med från födelsegården, öppen i den bortre änden av övervåningen.

 

* Man hade intagning till skolan vartannat år och gick i skola 6 år, måndag till lördag.

* Man tog med sig macka och mjölk till lunch. Mjölken fick stå vid kaminen för att inte frysa om vintrarna. Kaminen berättas det att de eldade i den tills den lyste rött.

 

 * Olika lärare på skolan ska ha varit:

  Anna Hansson,

  Henrik Florentin,

  Per Lidbom,

  Paul Jonsson


Historia

 Korpåsen tros ha fått sin första befolkning omkring 1500-1600 talet i form av svedjefinnar. Det tvistades mycket mellan finnarna på Korpåsen och de Torpsbönder som tidigare sades ha brukat marken. Det gränsmärke mellan Medelpad och Hälsingland som fanns på Korpåsen var ett ständigt uppeldande av tvisterna då de sades att rået flyttats. Finnarna och bönderna anklagade varandra.

 

Som mest bodde det runt 200 personer fördelat på 40 hushåll i byn (kring1860) och det skulle kunna ha fallit sig så att Korpåsen hade kunnat bli en större by än vad Hassela är idag.  Det var på tal att man skulle dra järnvägen vid byn och bygga en kyrka. Men planerna blev aldrig av.

 

Det finns rester kvar av flera utav gårdarna, men endast 6 är fortfarande stående och används som fritidsbostäder.  Mycket utav ängsmarkerna är igenväxta men än görs vissa försök att hålla marken öppen kring gårdarna.


RSS 2.0